senITel
Våra senITel-dagar på Tekniska Museet 2007 
Här nedan följer referat från årets torsdagsövningar
Den 13 december
var det dags att avsluta inför jullovet, för tionde
gången. Vi höll till i Mariahissen (för sista gången, för de lokalerna ska nu tjäna
nya syften) och hvudpunkten på agendan var kaffe och glögg (med Lilians
specialbehandlade russin!), lussebullar från Bästa Bageriet och pepparkakor. Ordförande
Kalle tyckte att vi kunde vara rätt nöjda med säsongen och ålderman Arne tyckte att vi
kunde vara rätt nöjda med styrelsen. Alla var nöjda med glöggen.s
Lite lustifikationer från Nätet bjöds också, bl a det berömda mötet i TFF (det är
inte en underavdelning till TF utan skall uttolkas TrögFattades Förening). Och så
sjöng alla snällt julsånger till ackompanjemang av basfiol och klarinett.
Två av tomtegubbarna i styrelsen (Pelle och en Till) skötte
musiken till julsångerna
Den 6 december
fick
vi gott och väl plats i stora hörsalen på Tekniska Museet. Antagligen kastar julen sin
skugga framför sig, för vi var lite färre än vanligt.
Men vi som var där fick nöjet att lyssna till Anna-Karin
Brusquini från Dataföreningen
och från Surfa Lugnt-kampanjen. Den
sistnämnda var temat för dagen. Kampanjen drivs med små personella resurser och med
likvärdiga ekonomiska bidrag från ett dussin företag/organisationer, bland dem Telia. I
gruppen finns också det pyttemjuka företag med, vars programvaror ibland anklagas för
att inte låta oss surfa lugnt.
Broschyrmaterial kan rekvireras gratis från Surfa Lugnt och deras
hemsida www.surfalugnt.se ger massor med nyttig
information och tillhandahåller en expertpanel att ställa datasäkerhetsfrågor till.
En färsk undersökning visar att man i åldersgruppen 16-29 år anser
sig vara trygg på nätet eftersom man har full koll på läget, medan 60+folket känner
sig osäkra för att dom har dåligt reda på allt elände som finns därute. Och det
kanske är bra att känna sig lite otrygg, för det är de unga som råkar mest illa ut
på Internet.
Förr var buset på Internet mest ute för att störa och skada, numera
går det ut på att ta sig in i så många datorer som möjligt, stanna kvar där och
tjäna pengar på att "hyra ut" de kapade datorerna till kommersiella säljare
av falska viagrapiller eller vad det nu kan vara. En välorganiserad verksamhet med
verktyg för datorkapning lätt tillgängliga på webben. Trenden har gått från
Fame till Fortune.
Om man vet hur man skyddar sin dator, genomskådar bondfångarna på
nätet och undviker att ens dator sprider otyg så kan man Surfa Lugnt, menade Anna-Karin.
Det budskapet har man nått en miljon svenskar med på olika sätt, och vi som hör det
kan sprida det vidare.
För att skydda sin dator behöver man en brandvägg (eller varför
inte två), ett uppdaterat antivirusprogram och uppdaterade programvaror i övrigt i sin
dator (inte bara operativsystemet). Om det inte ingår måste man dessutom ha ett program
som kollar och rensar datorn från spionprogram av olika slag, t ex AdAware. I minst 100
000 svenska datorer finns i dag s k zombies, dvs elak programvara som på order från en
överordnad skurk nånstans i världen låter alla dessa datorer agera t ex som
spam-spridare, och detta utan att datorägarna märker det.
En oskkyddad dator som kopplas upp mot Internet får räkna med att bli
"infekterad" inom en minut!
För att mota bondfångarna i grind behöver man sunt förnuft och en
dos försiktighet när man klickar på okända knappar och bilagor, och så bör man nog
undvika att surfa i Internets skumraskkvarter (om man nu kan skilja dom från resten).
Detta är nu inte så lätt - Anna-Karins egen dator blev vid ett
tillfälle kapad. Om man misstänker elände i sin dator kan man på SurfaLugnts hemsida
hitta länk till olika ställen där man kan få både diagnos och medicinering
effektuerad on-line (t ex har PTS en sådan facilitet).
Man kan fråga sig om Internet mot denna bakgrund har någon framtid.
SurfaLugnt-kampanjen är ett försök att säkra en framtid för det goda Internet genom
att få oss att undvika det onda Internet (men dra nytta av Internets alla möjligheter
och fördelar).
En speciell riskgrupp när det gäller det onda Internet är våra unga, som
lätt kan råka illa ut. Goda råd till föräldrar (och far- och morföräldrar, som
kanske har möjlighet att få små öron att lyssna) finns i "Handbok för
föräldrar" som kan erhållas från SurfaLugnt (just nu är den dock slut i lager i
väntan på tredje upplagans tryckning).
Dags att blåsa nytt liv i senITels Kollokvium Securitas,
kanske.
Den 29 november
hade vi ännu ett celebert besök - materielverkets
förre radiodirektör Calle Walde, som gav
oss en minst sagt välinitierad exposé över svensk och internationell kustradio, framför allt då den mera långvågiga
typen.
Efter Maxwells och Hertz upptäckter kom radiosändningar att förverkligas av Marconi och
bara sex år senare gjordes de första sändingarna över Atlanten. I Sverige började man
försöksverskamhet 1901 och 1905 skedde de första sändingarna till sjöss med
pansarbåten Oden. Den första gniststationen stod i Karlskrona, med motsvarigheter
i Oskar Fredriksborg och Fårösund hack i häl. På västkusten fanns stationen Nya
varvet 1910 och Älvsborgs radio kom till vid krigsutbrottet 1939. O.s.v. Redovisningen
åtföljdes av ett rikhaltigt bildmaterial (t.o.m. en hemligstämplad karta fanns med).
Det kom också i hög grad att handla om Ernst Alexandersson och
hans långvågssändare av vilka endast en finns bevarad i gott skick, nämligen
Grimeton-stationen utanför Varberg, numera på FN:s världsarvslista. I början av
90-talet levde stationen med en osäker prognos, och det var bara tack vare goda insatser
i både Telia och försvaret som man först lyckades få stationen byggnadsminnesmärkt
och sedan klassad som ett unikt industriminne med kvaliteter i klass med andra världsarv.
Liknande stationer har funnits bl a i Hawaii, USA, Irland och Polen, men av dessa finns
just inget bevarat, medan Grimeton är i fullgott och körbart skick (liksom den svarta
stationsbilen, en Cheva från 30-talet).
Grimeton-sändarens förmåga att sända till ubåtar i u-läge har ju också nyttjats in
i modern tid, även om numera elektroniken fått överta växelströmsalternatorernas
roll. Om ubåts-kommunikation genom åren i den svenska marinen berättade Calle
också en hel del.
Hans egen bakgrund innefattar Telegrafverkspåbrå på såväl fädernet som mödernet,
med kopplingar till telegrafstationen i Göteborg och centralstationen i Vimmerby.
Länkar till Grimeton och Alexandersson: www.grimetonradio.se och www.alexander.n.se samt för den verklige
långvågsfreaken www.vlf.it
Utöver bilden på Calle ovan t v ser vi t h, som en service för den som själv
vill bygga en långvågssändare, ett blockschema över världsarvstationen Grimeton
(större blir bilden om du klickar på den).
Den 22 november
hade vi nöjet att få en presentation av SITIC
av dess chef Stefan B Grinneby. SITIC skall uttydas Sveriges IT-Incident-Centrum och är en del av Post-
och Telestyrelsen. Ett tiotal personer (varav en är kvinna, alla hett eftertraktade på
arbetsmarknaden) med en medelålder på 34 år arbetar där för att stödja det svenska
samhället med hantering och förebyggnade av IT-incidenter. Som nationell myndighet har
man ett omfattande internationellt samarbete - hoten mot IT-samhället är globala. Man
tar emot rapporter, utfärdar varningar och rapporter till svenska företag och
myndigheter, erbjuder ett kontaktnät ionm området med (snart) 24-timmarsjour vid
telefonerna.
Stefan redovisade också de framtida hot som finns mot Internet. Dels givetvis riskerna
att det blir fel i tekniken pga illasinnade attacker, med potentiella katastrofala
följder. Men också lagstiftningshotet, där den personliga integriteten naggas i kanten
- i gott syfte, men med risk att utvecklingen hejdas. Dessutom är den växande andelen
skräp i form av spam, nonsensbloggande, phishing, porr osv ett hot - viljan att nyttja
Internet minskar, svårigheterna att hitta vettig information ökar.
Ett konkret hot är också att ip-adresserna börjar ta slut. Här finns en fullgod
lösning i pipeline (version 6), men ännu har ingen velat skjuta till de pengar som
behövs för att sjösätta den.
Stefan hann också berätta att
han i sin tidigare karriär också jobbat något år hos Promotor med Demotelprojekt (och
minnesgoda medlemmar erinrar sig säkert att senITel från början var just ett sådant
projekt).
Ett gott råd från Stefan att lägga på minnet: Oroa er inte så mycket för tekniken -
det är inte värt besväret. Så länge din dator gör ungefär som du vill och ingen
klagar på att du skickar spam och virus till dom så är det okey.
Det drar ihop sig till årsmöte (februari), så valberedningen passade på att be intresserade kandidater till styrelseposter och andra förtroendeuppdrag att höra av sig (till Thomas Haug, Torbjörn Andström eller Jan-Axel Swensson).
Bildtext: Mitt foto av Stefan blev så mörk att det inte låter sig publiceras. I stället här en bild av hur trafiken flyter för de 8 största svenska internetoperatörerna just nu (från SITICs hemsida www.sitic.se) .
Den 15 november
samlades vi i stora hörsalen på Tekniska Museet för att prata om lite
av varje. Först fick vi några exempel på hur bra det går att ta
kortare filmlsekvenser med en vanlig digitalkamera (de allra flesta har numera
videomöjlighet). På super-8-tiden klarade man sig med 3-minutersrullar, och här kan det
bli mer än så, om minneskortet har tillräcklig kapacitet. En fördel är att man ofta
ha kameran till hands när det händer saker, och snart räcker det nog att man har
mobilen till hands. Bildkvaliten blir helt acceptabel och ljudkvaliten förvånansvärt
bra.
Så kom vi att prata om och demonstrera hur man får till specialtecken som t ex æ med hjälp av Teckenuppsättning (som finns bland
Systemverktyg under Tillbehör i programmenyn), hur man minskar antalet program som
startar ihop me Windows (med gratisprogrammet EasyCleaner eller via
Start/Kör/msconfig/Autostart), hur man taggar bilder och gör bildspel i Adobe Photoshop
Album och en hel del annat smått och gott.
Vi funderade också på hur vi ska fylla vårens kvot av "Teleseniorer
minns" och hoppas på fler förslag (till Krister).
Efter mötet gjordes ett förnyat försök att installera Windows Vista med
direktstart från skiva, men resultatet blev lika nedslående som vid det första
försöket, processen stannade upp när datafilerna från skivan skulle packas upp. Ny
supportkontakt krävs uppenbarligen, kanske rentav en ny programskiva.
Den 1 november hade vi höstlov, men
Den 8 november
var vi ute på studiebesök i Kista igen, den här gången hos Mobile Life-centret hos Sics, där professor Kristina Höök berättade om centrets idé,
arbetsmetodik och vision - samt finansiering (Vinnova betalar hälften i tio år om
industrin ställer upp med andra hälften, och det gör bl a TeliaSonera, Ericsson och
Microsoft). Sics håller igång ett hundratal forskare och några arbetar med
samspelet liv-teknik i Mobile Life-projektet..
Det finns nu ca 3 miljarder mobiltelefoner och det är bäddat för en boom av nya mobila
tjänster. Mobile Life söker hitta olika (gärna udda) grupperingars behov av
meningsfulla och önskade mobila tjänster- "right here right now" - som
inte bara tar syn och hörsel i anspråk utan gärna också andra av kroppens uttryck.
Ett projekt som vi fick titta på bygger på en
sensor som fästs på överarmen och som registrerar individens kroppsliga läge och
känsloläge, det senare genom att mäta graden av svettning. Resultatet bearbetas och
redovisas på dataskärm som olikfärgade figurer (ā la Barbapappa) där också
förekomsten av SMS och telefonsamtal m m registreras. Det blir en sorts dagbok (som
också kan kompletteras med handskriven text direkt på skärmen) som vid tester visat sig
ge bäraren nyttig information om hans/hennes beteendemönster och som borde kunna
utvecklas till en tjänst av värde för t ex psykologer.
Och varför inte ett dataspel åt barnen på långa bilturer, men ett spel som med
GPS-teknik och infodatabaser skapar ett spel där spelplanen är naturen utanför och där
barnen får titta ut genom bilfönstret för att lösa sina spelproblem och inte bara
stirra på DVD-spelarskärmen.
Tjänsterna måste också anpassas till kultur och levnadsmönster i olika länder. Och
det finns en hel del hinder att övervinna, inte minst då den påtagliga bristen på
standard i mobila operativsystem, i gränssnitt, Java-tillämpningar etc. Men om vi
tillsammans - samhälle, industri och forksning - lyckas ta bort de värsta hindren så
tror Kristina att vi i Norden har en chans att lyckas bra i skapandet av nya och nyttiga
mobila tjänster som gärna också får engagera andra delar av kroppen än hjärnan.
Det var en mycket intressant och stimulerande torsdagsförmiddag. På bilden t v
Kristina Höök med erhållen "guldmedalj", ovan t h en timme ur
"känslodagboken" (en morgontimme när väckarklockan ringde)-
Den 25 oktober
blev
vi guidade runt i SVT:s studior på
Oxenstiernsgatan under trevlig och sakkunnig ledning från Juris
Rozkalns, numera pensionerad TV-man. Han och Anders
Nyberg visade oss den stora nyhetsstudion, där Aktuellt, Rapport, ABC,
Kulturnytt m fl har var sitt hörn. Det ser större och flottare ut i rutan. Men annat,
som inte syns i rutan tedde sig mer imponerande, t ex de stora inspelningsstudiornas
enorma uppsättning strålkastare i taket. Likaså såg vi exempel på många
"TV-yrken" vars representanter inte normalt syns i bild: hattmakare,
perukmakare, kostymörer, snickare, attributörer och - förstås kameramän och alla i
kontrollrummen. Dagens plastteknik gör det möjligt att i verkstäderna tillverka
tegelväggar, hotelldörrar, guldtackor, stuckatur etc som ser riktigt ut i rutan.
Vi kom förstås också in på en del tekniska frågor kring den digitala bildkvaliten,
och vilken flygplansmodell det egentligen var man byggt en modell av till serien Tre
kärlekar (där Johan Martin-Löf som vanligt satt på den största sakkunskapen).
Som vanligt var vi nästan bara gubbar, men vi hade nöjet att också hälsa en ny
kvinnlig medlem, Eva Westlund, välkommen .
Bilden: I Rapport-studion med Juris som nyhetsförmedlare.
Den 18 oktober
fick vi höra ett kommande inslag i serien "Teleseniorer
minns". Kurt Katzeff gav oss en
initierad och (som han betonade) subjektiv skildring av hur Frankrikes
telekommunikationer förändrades under 1970-talet. Kurt var då
europachef för ITT som hade två telekomföretag (LMT och CGCT som svarade för ca 40 %
av telekomtillverkning i landet) samt ett laboratorium i Frankrike. LME hade också ett
franskt företag, STE.
Inför presidentvalet 1974 stod Mitterand mot d'Estaing och den förre utlovade/hotade med
socialisering av teleindustrin i landet. Detta fick ITT-chefen i USA att av Kurt begära
en snabb planläggning av ITT:s reträtt från fransk mark. Som tur var vann d'Estaing,
varför planen inte behövde sättas i verket.
Emellertid fortsatte nationaliseringstankarna även med den valde presidenten och krav
aviserdes på att de utländska teleföretagen skulle inordnas under fransk överhöghet
för att få fortsätta leverera.
Från svensk sida tog Ericsson och dess ägare vid förhandlingar i ärendet med franska
staten tillfället i akt att få lansera AKE/AXE i Frankrike. Introduktionen - en
AKE-station till Parisförstaden Bangolet misslyckades dock pga en svensk strejk och
ordern gick i stället till ITT-företaget CGCT som lagt en låg offert, sannolikt för
att pressa Ericssons pris. Även den stationen hade problem, men kom ändå igång.
Fortsättningen för AXE i Frankrike blev begränsad, eftersom fransmännen aldrig sade ja
till digitalt gruppväljarsteg, troligen för att gynna fransk industri.
Även den franska nationaliseringstanken fick sina törnar genom att d'Estaing hade en
olämpligt nära koppling till det franska företag som skulle ta över.
Men summan av kardemumman blev att såväl ITT-företagen som Ericsson i Frankrike
försvann eller integrerades i fransk industri. Och nu genomgår Frankrikes teleindustri
en stor förändring genom samgåendet mellan Lucent och Alcatel; det återstår ännu att
se hur det går.
Kurt avslutade med att påminna om att det numera satsas för lite på forskning inom
teleområdet och att Sverige borde ta ett rejält grepp för en utökad europeisk
forskningsverksamhet - för då kan man räkna med långsiktiga framgångar.
Vidare gav Krister Björnsjö oss en hum om hur praktiskt det kan vara med Photoshops Albumprogram, som gör det möjligt att enkelt förse sina bilder med tags och kunna sortera dem på olika sätt. Dvs det är egentligen genvägar till bilderna man sorterar, själva bilderna valde Krister att själv välja mapp och undermapp för (programmet vill eljest gärna ta hand om det själv).
Och så hade Gerd Neckam återvänt till Sverige och fick sitt pris i vårt 10-årsjubileumslotteri. På bilden har han just tagit hand om hårddisken på en halv Terabyte. Det visade sig att han sedan länge hade planerat att skaffa en extern hårddisk, så nu gick den planen i mål.
Den 11
oktober
gav oss Krister
Björnsjö m fl nyttjare av mobilt bredband
iniformation och erfarenheter av denna tjänst.
Det finns (minst) tre nivåer för mobilt bredband. WLAN-anslutning i vissa zoner. Telia
kallar det Homerun eller Surfzon. Ger 2 Mbps. 3G-anslutning med 384 Kbps i de flesta
tätortsområden (eller i upphottad version upp till 3,6 eller rentav 7.2 Mbps, prövas i
storstadsområden). Samt GMT-anslutning som kan ge upp till 236 Kbps i upphottad s k
Edge-version. 3G täcker ca 1/3 av landets yta, Edge ca 4/5. De bästa utrustningarna
väljer automatiskt den snabbaste anslutningen som finns tillgänglig.
Utrustningen består av en oftast USB-ansluten mojäng (ibland felaktigt kallad modem) som
egentligen är en mobiltelefon som ansluter datorn till Internet på något av de
nyssnämnda sätten. Mojängen är den lilla vita dosan till höger i bild.
Prisnivån är 100-200 kr/månad för fri surf, under hundralappen för fri surf på icke
kontorstid (och dyr surf på kontorstid, i Telias fall 15 kr/Mbyte).
Bortsett från en del driftsproblem i sommar var erfarenheterna av mobild bredband goda.
Ingen hade dock ännu övergett det fasta bredbandet utan nyttjade det mobila som
komplement, på landet etc. I något fall krävdes uppgradering av datorn för att det
skulle funka.
Erfarenheter delgavs också av att använda det inköpta färgkalibreringsverktyget Spyder. Anders Järvstrand hade fått sin skärm att visa bättre färger. Huruvida man också kunde få skrivaren att prestera riktigare färgbilder var ännu oprövat (men programvara för detta viktiga moment ingick i paketet).
Så tittade vi på en videosnutt i det populära YouTube som innehåller mycket sevärt och ännu mera skräp. Vill man göra sitt eget lilla privata videoarkiv (öppet för alla eller bara för utvalda alltefter önskemål) kan man t ex gratis registrera sig hos www.diino.com och enkelt få möjlighet att lägga upp hela 2 Gigabyte på nätet, musik, bilder, video eller andra filer.
Den 4 oktober
kunde vi använda vår dator igen och ämnet för dagen
var därför att installera vårt av Microsoft sponsrade Vista-program
i densamma. Trots ökat RAM-minne och ny extra hårddisk för Vistan så villet det sig
inte. Redan vid uppackningen av programfilerna blev det stopp - eller snarare en enorm
sänkning av processorns arbetstakt. Som mest lyckades den packa upp 40 % av filerna och
då hade den ändå fått en hel lunchrast på sig. Det var oklart vad som var fel,
men lusten att byta till Vista steg väl knappast hos den stora skara som kommit för att
bevittna installationen. Och nu lär vi inte kunna göra om försöket förrän efter jul
då vi åter får husera i vårt ordinarie "klassrum".
Som tur var fanns det lite lustigare saker att notera också - som att det i dag var
kanelbullens dag och att det också var på dagen 50 år sedan Sputnik nr 1 sändes upp.
Och så var det prisutdelning i fototävlingen och den lycklige vinnaren Pelle Carlson
fick motta ett tjusigt presentkort av ordförande Kalle (se bilden). Den vinnande bilden
med mördarsniglarna ligger nu ett tag på vår förstasida. Vinsten kommer troligen att
nyttjas till inköp av ett program som kan göra om DVD-videoskivors vob-filer till
redigerbara avi-filer.
Bilden: Glad Pelle får pris av glad Kalle: Plåtat av glad Krister.
Den 27 september
fick vi inte vara på Tekniska Museet, men många
hittade till vår tillfälliga hemvist i Mariahissen på Söder. Där berättade Till Mayer för oss hur ha sköter sin backup-kopiering på en separat hårddisk med
hjälp av Nero-programmet Backupit (som
finns åtminstone i Nero 7). Först visade Till hur man partitionerar sin externa
hårddisk i flera enheter genom att gå på 
Kontrollpanelen /Administrationsverktyg /Datorhantering
/Diskhantering och se hur diskarna är partitionerade och vid behov ändra uppdelningen
på olika enheter.
I Neros Backupit går man på Jobb och startar ett Nytt Jobb, markerar vilken/vilka
mapp(ar) man vill ha backup på, väljer mål (dvs var backupfilen ska hamna), väljer
alternativet Uppdaterad backup (då behålls allt som är oförändrat och endast nya och
ändrade filer behöver backup-kopieras nästa gång).
Om man ska välja komprimerad backupfil är tveksamt. En sådan fil kräver N ero för att
öppnas igen, medan icke komprimerade backupfiler blir i det ursprungliga filformatet och
alltså kan öppnas precis som vanligt.
Så ställer man in uppdateringsfrekvens och tidpunkt för uppdatering (ett alternativ kan
vara "när datorn är på men inte nyttjas"). Man låter gärna också
programmet göra en "skuggkopia" först (annars kan det bli strul om man arbetar
med en fil samtidigt som datorn försöker ta backup på den).
Det finns andra backupprogram som fungerar på liknande sätt, t ex Backup4all som är
shareware och kostar ca 30 dollar. Det finns också i Windows ett program för
säkerhetskopiering - några erfarenheter av detta redovisades dock inte.
Att man bör ta backup på sina filer är uppenbart och det bästa är måhända att
lägga backupen på en separat hårddisk. Är det viktiga filer bör man kanske dessutom
ha en backup på CD eller DVD.
Krister Björnsjö kompletterade med referat
av en artikel om säker förvaring av sina bildfiler. Där nämndes att CD är något
säkrare än DVD, att skivor med guldbeläggning garanteras hålla minst 100 år (men
priset är väl därefter), att man bör undvika de billigaste skivorna, att ombrännbara
skivor är osäkrare på lång sikt, att mörk och sval förvaring i vertikalt läge
(hängande i centrumhålet som brödkakor i gamla bondekök) ger ökad livslängd samt att
utskrift på kemiskt (silverbaserat) fotopapper nog är det allra säkraste (men ingalunda
billigaste). Det finns också bläckskrivare med pigmentbaserat bläck som ger hållbara
utskrifter.
En genomgående uppmaning var: ta backup ofta - tveksamt dock om den hörsammas av så
många.
Många frågor väcktes, och en del besvarades nog också. Någon menade att det enklaste
(och bästa?) var att helt enkelt kopiera över sina dokument till DVD (eller extern
hårddisk) då och då. En fråga gällde olika bildfilsformat - en del finns beskrivna
på vår bildmakarsida (sök på
filformat).
Det kom också upp en del andra säkerhetsfrågor som vi antagligen får anledning att
återkomma till senare i höst.
Den 20 september
var det "terminsstart". Ett trettital medlemmar deltog med liv och lust i
planeringen inför höstens kommande träffar och ett antal idéer till ämnesområden,
studiebesök m m noterades. Som framgår ovan kommer vi att hålla till i olika lokaler
pga att pågående ombyggnader i Tekniska Museet minskar tillgängligheten till vår
ordinarie mötesplats.
De närvarande - och alla andra medlemmar också förstås - uppmanades
- - att fundera på fler förslag, lämpliga föredragshållare etc.
- - att gärna delta i den pågående omröstningen om bästa bild i fototävlingen
- - att ställa upp som surfvärdar på biblioteken vid årets SeniorSurf som äger rum den 10 oktober (anmälan kan ske här)
- - att, om intresse och förmåga finns, anmäla sig till Teliabridgen i Farsta (måndagar 17.30) - det finns plats för några till där.
- - att fundera på nya inslag i serien "Teleseniorer minns" så att den kan fortsätta även i höst (programmet i våras såg ut så här)
Först men icke minst förrättades också dragning i senITels jubileumslotteri. En extern hårddisk av märket Maxtor på 500 GB stod på spel. Tio slumpvis valda tal mellan 1 och 122 (det dagsaktuella antalet betalande medlemmar) drogs med en slumptalsgenerator. Det tionde och vinnande numret blev 73, och på den platsen i listan stod namnet på vår värderade medlem Gerd Neckam. Grattis Gerd och välkommen att hämta priset en kommande torsdag! De medlemmar som stod för de 9 först dragna numren får ett litet tröstpris senare i höst.
Här ser vi t v hårddiskvinnaren Gerd Neckam
(som för tillfället befann sig utomlands) samt t h Rolf Landolf som för första
gången gästade ett torsdagsmöte.
Vi såg också ett färskt bildspel av programchef Kristers produktion från STS' fotvandringar i Funäsdalen nu i höst samt en liten musikvideo som Kurt Åberg tagit med en vanlig kompakt digitalkamera (med 1 GB minneskort).
Ordförande Kalle rapporterade om en sommar som för hans del präglats av umgänge med den svenska sjukvårdsapparaten, ur vars grepp han inte slipper på ett bra tag. Han hoppas dock kunna delta vid ett antal möten under hösten.
Sedan i våras har vår dator försetts med en andra hårddisk (250 GB) avsedd för installation av det Windows Vista-program som Microsoft sponsrat oss med, samt en tredubbling av arbetsminnet (till 1,5 GB) som behövs för att klara Vistas krav.
Den 24 maj
var en strålande vårdag i Östra
Svealand, och bortåt 40 senITel-medlemmar äntrade sin abonnerade buss vid Cityterminalen
för att åka till Stavsnäs och Skärgårdsmuseet. Där fick vi inblick i livet i skärgården förr,
inklusive användningen av den optiska telegrafen (och innan dess vårdkasarna). Och
museiföreningen fick åtminstone en ny medlem.
Bussen tog oss sedan över Djuröbron till Djurönäsets kursgård, där vi åt och drack
(och några av oss skålade för tioåringen senITel) och tittade på utsikten innan det
var dags att dra hem till stan igen.
På utvägen berättade Bengt Åkesson om hur senITel startade (som ett Demotel-projekt)
och på hemvägen berättade Kalle Eriksson om hur han hoppas verksamheten ska fortsätta
så att vi kan hänga med i IT-utvecklingen framöver också. Och Krister Björnsjö
bekräftade att den närmaste fortsättningen blir efter sommaren, närmare bestämt den
20 september - då blir det dragning i jubileumslotteriet. På de utskickade Tia-lotterna
verkar det inte ha utfallit mer än några tior (eller är det nån som sitter och håller
inne med sin miljonvinst?).
En härlig sommar önskade vi varandra och alla andra medlemmar i senITel!
|
Bussen (från Orust-resor!) tog oss till båda sidor av Djuröbron (t h), först till Skärgårdsmuseet (t v) |
|
Den 10 maj
var det en relativt liten skara
senITelare som samades på Tekniska Museet (men där fanns desto fler skolbarn),
Programmet var begränsat till att titta på den nya utställningen KOM.NU.DÅ. Och det visade sig inte vara så begränsat,
utställningen tar ett brett grepp på kommunikation och redovisar all kommunikation som
kräver verktyg, från de första skriftspråken till dagens Internet. Välgjort och
trevligt, mycket att titta på och lyssna på, kanhända i minsta laget av "hands
on". Ni som inte var där rekommenderas att göra ett besök senare.
De som kom i god tid fick denna dag chansen att språlkas vid i ståndsmässig miljö,
nämligen runt sammanträdesbordet från Televerkets gamla sessionssal på Brunkebergstorg
2.
Och på vår rundvandring stötte vi förstås på många gamla bekanta från Telemuseum,
bland annat gamla fröken Ur (bilden).
Den 3 maj
I serien Teleseniorer minns återstår ett föredrag i vår: Anders Järvstrands om Abonnentväxlar genom tiderna. I dag
fick senITel-medlemmar i Stockholm och Göteborg höra genrepet. Det strulade lite med
bilderna – vår dator (och den i Göteborg också)
hade för gammal programvara för att klara Anders PowerPointbilder (producerade i
Office 2003 och borde gå att läsa i Office 2000, oklart varför det inte gick).
Anders gav en exposé från de första snörväxlarna på 1910-talet till dagens digitala,
elektroniska, packet-switchade växlar med IP-telefonimöjligheter och integrerade
mobiltelefoner.
I AK160-växeln på bilden, som faktiskt nytecknades in på 60-talet, liksom i alla
manuella växlar, var det telefonisten som var centraldatorn i systemet. Den första
automatiska abonnentväxeln kom 1930 och var importerad från Siemens (för Siemens
Sverige-kontor), men den medgav inte automatisk koppling mellan anknytningar.
Från direktstyrda koordinatväljarväxlar och 500-väljarväxlar med omräkning och
backsignaler till register gick utvecklingen vidare till växlar med såväl register som
markörer med ett generationsskifte runt 1960 (då kom A344 och A333). Med 70-talet kom
sedan programmeringsbara växlar, så småningom med högnivåspråk, PCM och digitala
väljare. Ellemtel bidrog med bl a A325 och A335 och Northern Telecom med A345 (som senare
blev Meridian). Och på 90-talet med dess öppnade marknad för växlar kom nya aktörer
och nya alternativ in i bilden.
2000-talet har bjudit på diskussion om placeringen av intelligensen – i nätet eller
i terminalerna. Svaret (hittills) har blivit spridd processorkraft i alla led. Och nu
kommer nya konstellationer med integration av fast och mobil kommunikation, möjlighet att
”utlokalisera” växeldelar genom att skicka iväg växelns databussar via
dataledningar till valfri ort etc.
Hur det blir om 10 år får vi dock invänta besked om. Men på TV i dag antyddes att
dagens datorspel kan bidra til ny funktionalitet i framtidens växlar - kanske träffar
man en "avatar" när man ringer upp.
Den
26 april
var det ett strålande
sommarväder, men många hade ändå kommit för att lyssna på Michael Bohlin från Microsoft som berättade om det nya
operativsystemet Windows Vista.
Bland nyheterna noterades bl a:
- Automatisk internetanslutningskonfiguration,
- Vertikal programmeny
- Minibilder när muspekaren är över en post i aktivitetsfältet
- Anpassning av Vistafunktionerna efter datorns prestanda (i viss mån)
- Sökmöjligheter redan i programmenyn och på många andra håll, både i datorn och på
Internet, och med möjlighet att ordna sökgrupper som t ex öppnar flera webbplatser
samtidigt
- Föräldrakontrollmöjligheter
- Bildgalleri automatiskt med möjlighet att "tagga" bilderna med enkla sökord
och möjlighet att skapa filmer o/e bränna DVD direkt från galleriet
- Automatiskt bevarande av bildoriginalet
- Grönt adressfält när ansluten bank har säker kryptering, rött adressfält när
webbplatsen kan innehålla dåligheter
- Möjlighet att lägga till "gadgets", t ex klocka, väder, radiokanal,
sökmotor till höger på skrivbordet.
- Ny Windows Media Player med Media Center och fjärrrkontroll. Gör att datorn kan
nyttjas ihop med TV:n/stereon för att vara musikspelare, TV-mottagare,
TV-programsinspelare, bildspelsvisare (med eller utan musik) etc. Det verkar nu som om
tiden börjar bli mogen för att låta datorn bli hemmets mediacenter och ta över TV:ns
och DVD-spelarens funktioner. Programmering av inspelningar, pausering i pågående
TV-program etc sköts lätt som en plätt från den enkla (och enda) fjärrkontrollen -
åtminstone verkade det så när Michael visade och berättade.
Frågor blev det förstås så många som tiden medgav. Michael betonade att övergång
till Vista inte bör ske förrän man via Microsofts utvärderingverktyg förvissat sig om
att ens dator klarar av det nya, mera krävande operativsystemet och man fått reda på
vilka av ens program och prylar som kanske inte fungerar ihop med Vista (eller fungerar
först med uppdaterade drivrutiner).
Det finns ett program som förenklar filöverföring av adresbok och mail, favoriter m m
från XP till Vista, men det måste först installeras i XP-maskinen.
Säkerheten har ökat och vi kan känna oss lugna med Vista, men säkra blir vi aldrig. I
Vista ingår dock antispionprogram och brandvägg med dubbelriktad kontroll (till skillnad
från XP:s enkelriktade).
Hjälpprogrammen i Vista har förbättrats avsevärt och man kan i många fall få tydlig
guidning genom olika inställningar och processer (sök t ex på "guided help"
eller "interaktiv hjälp"). På Microsofts hemsida kommer det också att byggas
upp en alltmer omfattande samling med frågor och (tämligen) begripliga svar kring olika
problem.
Det verkar med andra ord finnas en hel del intressant att pröva till hösten då vi
kanhända har skaffat Vista i vår egen dator på museet.
På bilden bakom Michael ser vi Vistas Media Center interface. För att klara hemmets mediacenter med enbart fjärrkontrollen som Michael har hängande om halsen krävs det dock att man löper linan ut och låter Vista och datorn ta hand om allt vad TV och radio och bild och ljud heter.
Den 19 april
ägnades mötet åt användning av Excel och minnesvård med Uno Herrlin
och Till Mayer som huvudaktörer.
Uno Herrlin visade att Excel numera har funktioner för att generalisera mönster. Man kan i en liten ruta lägga in värden och markera den. Sedan kan man dra i ramens hörn, antingen horisontellt eller vertikalt. Då fyller programmet ut med innehåll i celler efter ett gissat mönster. Det gäller inte enbart för tal, utan också för månader! Om man vill bli av med funktionen kan man ändra typdefinitionen i cellerna från Allmän till Text.
Ett dokument kan innehålla flera kalkylblad med liknande innehåll. Deras namn syns i underkanten. Man kan lägga till och ta bort eller byta namn med en högerklickning.
Summering av sifferrader gör man genom att ställa sig i en cell och klicka på stora Sigma på linjalen. Då föreslår programmet ett område att summera, som man kan modifiera vid behov.
På fråga från Kurt Katzeff om nyttan med Excel, pekade Thomas Haug på konsten att hålla ihop stora projekt och möjligheten att räkna om stora kalkyler vid ändrade förutsättningar.
Krister Björnsjö visade att man kan stuva in text i en cell genom att formatera om innehållet. Formatera>Celler>Justering>Radbyte.
Till Mayer visade en innehållsrik kassabok från en resa till Tyskland med en kör. Han visade hur man gör funktioner med relativ alternativt absolut referens till celler, samt hur man kan rita diagram.
Man kan dela ett fönster, så att man kan behålla en rubrikrad synlig även om man rullar långt ned i en tabell.
Till visade också hur man kan kontrollera lagringen av filer på skivminnet. Om man går in under "Den här datorn" och högerklickar på volymen C, väljer "Egenskaper" och sedan "Verktyg" så kan man välja både diskkontroll och diskdefragmentering. Den förstnämnda utförs först efter omstart om man markerat i rutorna medan den senare utförs direkt och städar upp på hårddisken. Räkna med att båda dessa Windowsprogram tar upp till en timme för att utföra sitt jobb.
Det finns också ett finskt friprogram att hämta på nätet, som kan ta bort överblivna delar av borttagna program samt rensar temporära filer. Programmet kan hämtas på adressen: http://personal.inet.fi/business/toniarts/ecleane.htm
Till tipsade också om att man med en ikon i detta program kan begränsa antalet program som startas automatiskt med Autostart när men sätter igång datorn. Då går det mindre trögt.
Den 12 april
fick vi en "sneak
preview" av Kurt Katzeffs kommande föredrag om Ellemtels tillkomst i serien Teleseniorer minns.
Kurt betonade vikten av det samarbete som funnits mellan L M Ericsson och Kungliga
Telegrafverket redan för nära 100 år sedan med gemensamma satsningar såväl på
500-väljarteknik som senare på koordinatväljarteknik och vad gällde trafikforskning.
Den omarbetning av telefonstationsregister som man gjorde på 40-talet ledde till register
med programmerbara minnen långt innan någon kände till begreppet programminnesstyrning
och gav svensk teleteknik ett försteg på detta område.
På 60-talet började man på ömse håll arbeta på den första generationen verkligt
programminnsstyrda stationer. Ericssons AKE-system var inte ekonomiskt konkurrenskraftigt
för mindre stationer, och det var nödvändigt att satsa på en ny generation. Mål
sattes upp om modulära system, begripliga programvaror och teknik som möjliggjorde
senare övergång till digitala väljare. Idéer om ett gemensamt utvecklingsbolag fick
kraftfullt stöd av Marcus Wallenberg och därmed kom den process i gång som ledde till
avtal och belsut om Ellemtel. Som ju blev en mycket lyckosam satsning med
AXE-systemets utveckling och utbredning på världsmarknaden.
Efter ett kvartsekels framgångsrik verksamhet tog Ericsson över Ellemtelverksamheten.
Ett dåligt beslut, ansåg Kurt, och menade att ett fortsatt och utvidgat
utvecklingssamarbete typ Ellemtel (kanske utökat till ett nordiskt samspel) skulle ha
kunnat ta över den ledande roll som Bell labs tidigare haft - kanske hade vi i dag då
haft bättre och säkrare kommunikationssystem för våra PC:ar.
En rad initierade kommentarer gavs, från medlemmar som jobbat på Ellemtel, inte minst
från Ernst Ericsson, som inom kort torde bli senITels 128:e medlem.
Den 29 mars
kunde vår programchef hälsa Krister Björnsjö välkommen. Krister gav oss en repris på höstens
Teleseniorerminnsföredrag om Rundradions
avmonopolisering i Sverige. En
trevig exposé över utvecklingen från 20-talets första prov med radiosänsningar i
Telegrafstyrelsens regi till dagens stora utbud av FM-radiokanaler och digital-TV-kanaler.
På ljudradiosidan noterade Krister att konkurrensen tenderade att ge allt fler kanaler
med allt mer likartat utbud (av ekonomiska skäl vill alla fånga den bredaste
målgruppen), en utveckling som inte givet är till det bättre. På TV-sidan har ett
antal mera nischade kanaler sett till att konkurrera om tittarna på ett lite mer givande
sätt.
Några historiska
data från rundadions 80 år:
- Radiotjänst bildades 1925 och tog då hand om programproduktionen, medan all teknik och
distribution (och licensjobbet) låg kvar hos Telegrafverket (1953 fick Radiotjänst rätt
att ha egna tekniker). TT hade monopol på nyhetssänsningar.
- 1927 blev sändningarna lite mer landstäckande genom långvågsstationen i Motala
- 1955 startade P2 och övergången till FM på UKV/VHF
- I början av 60-talet härjade "radiopiraterna" Radio Nord och Radio Syd med
sändningar från internationellt vatten
- 1968 kom färg-TV igång och året därpå startade TV2 (På UHF)
- 1978 gavs tillstånd för viss föreningsradio/närradio.
- 80-talet bjöd på TV-satellitsändningar och Kabel-TV och under dess andra halva
startade TV3 att sända från London til Norden.
- 1990 kom TV4 via TeleX-satelliten på SHF (Super high frequency), för att några år
senare bli marksänd
- 1993 startade kommersiell lokal radio, licenser såldes till högstbjudande. Stockholm
har ett tiotal sådana i gång. Men försök med t ex stationer som sänder klassisk musik
har måst läggas ner pga för små intäkter.
Nu sår digitaltekniken igenom på allvar på TV-sidan, medan politikerna i Sverige lagt
digital radio (DAB) på is (men det kommer förstås digital teknik där också
framöver). Och TV:n går ju numera också att få hem via sitt ADSL-bredband.
Den 22 mars
tog Neve
med oss på en tur bakåt i tiden och beskrev det projekt för Automatisk Konstruktion och Reläsats-Dokumentation
(AKORD) som bl a han slet med när han bara var hälften så gammal som nu och jobbade hos
LME (i det välkända Älvsjö-huset på bilden). För att minimera fel i
någon av alla tusentals kopplingspunkter i olika reläsatser krävdes förbättrade
rutiner och dokumentation, vilket delvis kan läsas utökad automaisering/datorisering.
Dokumentationen förbättrades genom att nyttja datorernas möjligheter, som visserligen
inte ännu var uppgiften riktigt mogna, men man lyckades så småningom hitta
lämplig hårdvara och programmen gick efter många nattliga tester och korrigeringar
också bra. Samtidigt infördes en ny teknik som delvis ersatte de stora
"vävda" kabelmattorna (till vävarnas förtret). Så småningom skaffade
Ericsson en egen datacentral för provkörningarna och man var inte längre bunden till
att skicka hålremsorna tur och retur med Volvo Duett.
För test av reläsatserna utvecklades en provrobot med mekaniska "fingrar" som
påverkade reläerna och mätte att rätt kretsar (men inga andra) slöts vid rätt
tillfälle.
Det hela blev ett lyckat prov med CAD/CAM innan CAD/CAM fanns i nomenklaturen, och
även om vinsterna inte var jättestora så vann man både i produktionskostnad och i
kvalitet. Och gänget som arbetade på AKORD var taggade till tusen (men det uttrycket
fanns ju inte heller på den tiden),
Det lite tråkiga i sammanhanget var kanske att reläsatserna som sådana var på väg ut
från marknaden och VLSI-kretsarna (för vilka motsvarande teknisk skulle passat bra) inte
ännu inne på marknaden.
Neves redovisning väckte både frågor och minnnen, och även en och annan idé inför
ämnets "riktiga" behandling i serien Teleseniorer minns.
Vi hann också med att efter fikat provköra en ny Webbkamera som kommer att ge bättre
bildöverföring till vännerna i Göteborg vid kommande sändningar från
Stockholmsfilialen.
Den 15 mars
var vi på utflykt igen. Hos och med Roslagståg. Företaget som driver
modern tågtrafik på en gammal och smalspårig järnväg - lite av ett familjeföretag
med bröderna Jörgen och Lars-Henrik
Larsson i viktiga funktioner. Vi blev generöst emottagna med fika ombord
på en motorvagn som var äldre än en del av oss. Med intressant information om
Roslagstågs historia, företagskultur och den datoriserade ledningscentralen. Och med en
resa tor Östra station - Hägernäs i nämnda motorvagn. Vår egen lokförare Josef
kollade att allt gick rätt till.
Efter många år med ett nedläggningshot över sig är Roslagsbanan nu föremål för upprustning och utbyggnad, dock med bibehållen spårvidd. Antalet resenärer är större än någonsin, trafiken är säkrare än någonsin och punktligheten är bland de bästa. Men snöslask och höstlöv på spåren vållar ibland bekymmer som ingen datastyrning kan råda bot på.
Många bilder togs, |
|
|
|
Den 8 mars
gav Kurt
Katzeff oss en repris på sitt föredrag från "Teleseniorer
minns" om Hannes Alfvéns bok från 1966 - "Sagan om den stora datamaskinen".
Sagan skildrar "datortiden" i mänsklighetens tänkta historia. Där har de
flesta samhällsfunktioner ersatts av datorer och superdatorer som blixtsnabbt fattar
beslut, avkunnar domar, ställer diagnos och avhjälper sjukdomar (alternativt i hopplösa
fall obducerar och kremerar) på löpande band, utbildar och informerar, psyktestar oss
alla regelbundet o.s.v. Datorerna producerar allt, inkl kultur (musik, konst) och de
ersätter regering och politiker, och låter oss alla vara riksdagsmän som kan rösta
från våra "teletotaler" (som en högavancerad nätansluten PC) och den
obligatoriska "minitotalen" (närmast en handdator med mobildata och GPS).
Datorerna kan också förmedla impulser direkt till våra nervbanor via
"neurototalen", ett ärtstort implantat som står i radiokontakt med Nätet.
Allt kan skötas hemifrån, storstäder blir onödiga och impopulära, universitet och
skolor kan lägga ner, liksom många yrkeskategorier.
Övervakningen är total, men datorerna är kloka, prestigelösa, rättvisa och saknar
maktambitioner. Dock har man missat en datorisering - att få datoriserad totalservice på
datorerna. Och därför kommer Den Stora Katastrofen - allt stannar av, de flesta fryser,
svälter eller slås ihjäl.
Några överlevande lyckas så småningom få fart på datasystemen och denna gång nå en
felfri superdator som i allt överträffar människan. Slutet gott, allting gott?
Sagan väckte konstigt nog ingen stor debatt på 60-talet och det är oklart om Alfvén
tänkt sig den som ett varnande skräckscenario eller som en fingervisning för
samhällsutvecklarna (eller som saga för barnbarnen). Att han däremot tänkt att det
skulle bli en Karl Birger Blomdahl-opera fick vi veta genom ett utdrag ur Poul Ströyers
memoarbok. Men Nemesis kom emellan.
Alfvén var ett geni och hans visioner är i många delar realistiska, men givetvis också
helt bort i tog i andra delar. T ex trodde både han och flera av hans kollegor att
arbetet med programmering av datorer skulle bli lätt som en plätt. Kurt, som varit elev
hos Alfvén, förvånades också över en del av visionerna, som inte verkade i ens med
dennes tidigare ståndpunkter. Men boken kunde mycket väl läsas och begrundas av dagens
samhällsbyggare, tyckte han.
Den 1 mars
gick vi på bio, inledningsvis i fyra dimensioner, genom att besöka Tekniska Museets Cino4 och dess "film" om flygkonsten. Vi blev omruskade i våra stolar, fick känna luftdraget och vattenstänket och blomdoften. Mest imponerande var dock, enligt referentens mening, de fantastiska 3D-upplevelserna med 3D-vyer i flera plan, med fåglar som flaxade mitt i rummet eller passerade strax vid sidan av huvudet. I programmet ingick också en kunskapstävling kring flyg som inte oväntat vanns av Johan Martin-Löf (ännu mindre oväntad blev hans seger när vi blev varse att han deltagit i samma tävling tidigare).
Efter kaffet fick vi
ett åskådligt exempel på hur effektivt en Faradays bur skärmar av elektromagnetisk strålning. Det var Uno Herrlin, nybliven medlem, som demonstrerade hur en låda av
metallnät effektivt stänger ute radiovågorna (och tystar FM-radion som var inuti,
bilden t.h.), och hur avskärmninen omintetgörs om en ledning dras in i buren,
försåvitt inte ledningen är skärmad och jordad. Detta exempel på Faradays lag hade
man använt för att få stationsbyggare att inse vikten av en korrekt avskärmning av
elektronisk utrustning.
Visningen väckte också minnen av hur viktigt det är att täta kring
ledningsindragningen i radiolänkstationer, och av hur slarv härmed kan skrämma halvt
ihjäl den som i dörröppningen möter några tusen möss.
Slutligen tittade vi på 3 minuters digitaliserad super8-film från Brukebergstorg 2 under Telestyrelsens sista halvår på den adressen. Även detta väckte minnen.
Den 22 februari
gästades vi av Magnus Falk från Post- och Telestyrelsen (PTS) där han är chef för Planering och
samordning inom Spektrumavdeningen. Han började med att presentera Spektrumavdelningen,
som har att fördela den begränsade resurs som radiofrekvenserna utgör, ge tillstånd
för frekvensanvändning, stötta tillväxt och ny teknik. En aktuell fråga gäller
internetionellt bredband och frekvenser för trålöst bredband, där det kan bli tal om
att auktionera ut frekvensband. Oavsett avgiftssystem ska inkomsterna täcka enhetens
kostnader. Övegången till digitalTV är också ett dagsaktuellt ämne, med delvis
politiska förtecken.
Huvudämnet för dagen var ITU, Internetionella Teleunionen, bildad 1865 och den äldsta organisation som ingår i FN, nu med 191 länder representerade. ITU arbetar i tre avsnitt, ITU-R för radiofrågor (tidigare CCIR), ITU-T för (fasta) telekomfrågor (CCITT tidigare) och ITU-D som driver utvecklingsfrågor. För PTS del är ITU-R av störst intresse, det är där de regulatoriska frågorna är framträdande, bl a frekvenstilldelningen.
Högsta organiet i ITU är Plenipotentiärkonferensen (PP) som hålls vart fjärde år. Sverige deltar aktivt, men det gäller att samspela regionalt för att kunna få gehör för sina förslag. Det är en trög och svår process att få alla änder att enas, alla vill ha "sitt och lite till". Och det är dyrt med alla stora konferenser och kraven på översättning til sex språk - det borde räcka med engelska som alla ändå behärskar hyggligt. Men organisationen har en fantastiskt effektiv och trevlig administration.
PP 2006 blev lyckad ur svensk synvinkel och man lyckades komma in i det högsta rådgivande organet. Men Europas kandidat blev inte vald till ny generalsekreterare utan M. Touré från Mali, vilket dock kan visa sig vara ett bra val. Inför valen hade alla kandidaters PR-åtgärder överglänst varandra i form av kollossala bjudningar, cotailpartyn m m. Sverige hade nöjt sig med att dela ut 1200 "snöbollar" i glas från Kosta, vilka dock nått fram till hotellet bokstavligt talat i sista minuten.
ITU är ekonomiskt i kris och det krävs rationaliseringar och prioritering för att verksamheten ska kunna fortgå med minskande frivilliga bidrag från medlemmarna. Men ITU:s roll är viktig så det gäller att åstadkomma dessa förändringar, menade Magnus.
Dagens möte sändes med ljud och bild till senITel-gruppen i Göteborg via Skype, och den tekniken fungerade hyggligt. Bilderna är tagna med webbkameran som sände bilderna till Göteborg, men där såg de antagligen sämre ut efter transporten över Internet.
Den 15 februari
fick
vi en duvning i Photoshop
av Jan Bergman (bilden
t.v.). Det blev en osedvanligt produktiv träff. Vi asfalterade en grusgång framför en
herrgård, klonade bort ett rör från en husvägg, rätade upp väggarna på en
tvåvåningsvilla och lackerade om en personbil flera gånger (t h). Detta är bara några
exemple på allt som går att göra med ett bra bildbehandlingsprogram. Och Photoshop är
bra, nästan för bra för att riktigt enkelt integreras i amatörens hjälpmedel vid
datorn. Men Jans förevisning stimulerade till användning av programmet (det räcker bra
med den slimmade varianten Photoshop Elements som nu finns i version 5 och som kostar
under tusenlappen.
Och vi fick dessutom tid över att titta på TV. Med en liten USB-pinne (för ca 500 kr)
som innehöll en digitalTV-mottagare hittade vi 41 TV-kanaler (av vilka dock ca 30 var
låsta eftersom vi inte betalat för dem). Men på de övriga var både bild och ljud bra.
Den 8 februari
visade Krister Björnsjö hur vi kan nyttja våra mobiltelefoner för att surfa på
nätet. Förutsatt att mobilen har teknik för paketförmedlad datatrafik som GPRS
eller 3G och förutsatt att man aktiverat tjänsten hos sin operatör går det bra att gå
ut på nätet och surfa via mobil- eller wap-adresser och få en bantad hemsidesversion
på sin nalledisplay. Eniros telefonkatalogtjänst (wap.eniro.se)
med flygfoto och kartbilder visades, liksom SL:s mobil.sl.se
som också ger tjänster liknande de som man kan få från en ansluten PC (kolla
gärna på länkarna här, det funkar på PC också).
Krister gav också en inblick i den prisdjungel som man måste ta sig igenom om man vill
hitta vilken abonnemangstyp och trafikalternativ som är ekonomiskt mest fördelaktigt.
Det var svårt nog trots att vi bara tittade på Telias priser. Vid måttlig
internettrafik är mobilt internet via GPRS billigast, den fasta avgiften är noll och man
betalar per överförd byte. Att t ex kolla hos SL när nästa buss går för en viss
färdsträcka kostar under 2 kronor. Som abonnemangsform är kontantkort inte sällan det
billigaste alternativet.
Vi tittade också på vad det kostar att nyttja mobilen utomlands. Är man i ett land där
det finns en av ens operatör prioriterad partner kan man sänka priserna rätt bra. På
telia.se kan man hitta erforderlig info och sedan gäller det att välja nät när man
kommit utomlands - och att återgå till den normala inställningen när man är åter i
Svedala. Mobilsvaret ska man också stänga av när man är utrikes om m an vill slippa
utgifter.
Slutligen försökte vi oss på att via Telias hemsida aktivera mobilt Internet i en
äldre (men GPRS-fähig) GSM-telefon med pottabonnemang. Det gick bra att hantera
beställningen på webben (i Mina sidor), men ännu när detta skrivs hade inget
bekräftande SMS kommit från Telia med inställningsdata, och innehavaren är fortfarande
lika oförmögen som tidigare att nyttja nallen på nätet. Mer rutinerade användare
intygade dock att det gick utmärkt att sköta sin epost med mobilen.
Den 1 februari
fick vi förhandslyssna på Kurt Katzeffs planerade föredrag om ATT:s uppgång och fall och
avregleringen av telekom i USA (som går "på riktigt" på kvällen den 14 feb),
och vi fick nyttja stora hörsalen så vi slapp trängas.
Televärldens Goliat, ATT (American Telegraph and Telephone), var för inte så länge
sedan världens kanske största koncern med ca i miljon anställda och en ekonomi som var
ca 3 gånger större än GM:s. I ATT ingck även Western Electric och Bell Laboratories.
Men antitrustlagarna som kom 1974 tvingade fram en splittring. Bell system blev ett
antal Baby Bells, Bell labs blev (delvis) Lucent Technologies. "Ma Bell may be
gone but its innovations are everywhere" citerade Kurt ur världspressen och intygade
att det var sant - mellan 1925 och 1985 förändrades allas våra liv av innovationer
från Bell labs (transistorn, solceller, laser, satellitkommunikation .... ). Det
defaktomonopol som ATT hade gav förutsättningar för en långsiktigthet i koncernens
forskning och utveckling som ledde till stora framsteg och avsatte bl a 30 000
beviljade patent och 6 nobelpris i fysik. Och man delade med sig av bl a halvledartekniken
till exempelvis Texas Industries och till japanska Sony. Antitrustlagarna hindrade
däremot ATT att gå in på datorområdet, och även om man var först med elektroniska
programminnesstyrda telefonstationer så kom man inte med på tåget när det gällde
Internet och behovet av utvecklade programspråk.
Det finns tendenser till ett nytt att (med små bokstäver denna gång) genom att en del
Belldöttrar går samman. Men vad som verkligen skulle behövas vore en modern
motsvarighet till Bell labs med långsiktighet i sin forskning, och Kurt avslutade med en
from förhoppning att världens vise skulle inse detta behov och stå för en nysatsning,
varför inte på nordisk basis.
Den 25 januari
samlades en inte alltför stor skara (dvs vi fick plats i lilla konferensrummet) för att
diskutera planer för vårterminens övningar. Krister Björnsjö redovisade de förslag
som kommit in från medlemmar och dessa och andra idéer diskuterades. I vissa ämnen
behöver vi hitta dom som har något att berätta, t ex om hur det är att ha ett
"andra liv" som "avatar" i cyberrymden, hur Windows Vista fungerar,
hur trådlösa nät hanteras, vad som ska hända med Telia etc. Det ser hur som helst ut
att kunna bli ännu en intressant termin.
Som tur är hade Krister med sig sin egen PC, för vår vägrade i det längsta att starta
och när den väl kom igång så gick det inte att komma ut på Internet. Kanske får
några ge sig på att reparera den nästa torsdag meda övriga lyssnar på Kurt.
Nedan kan du klicka dig fram till referaten från tidigare års torsdagsmöten.
Åter till |
Sidan senast reviderad 2008-01-05